I jämförelsen stod vi stilla

"På väg in i rummet träder man in i ett skogsparti med lösdrivande hundar och små säregna
varelser med grotesk fysionomi. Stämningen är sagoaktig och drömlik. Känslan är uppenbart
otäck, både fysiskt och psykisk. Bortom träden upptäcker vi fler djur…
En grupp med tigrar vaktar på ett gäng med gungande apor. Eller är det tvärtom? Är det
aporna som har kontroll över situationen och betraktar dem nedsättande?
Konstnären Jesper Thour sätter fokus på identitet och utanförskap. Hur ser vi på oss själva
som individer utifrån grupptillhörighet och identitet? Hur passar vi in i ett system eller i en
grupp? Konstnären är intresserad av hur olika maktordningar tar sig uttryck i samhället och
individer emellan.
Han arbetar huvudsakligen med ett installationsbaserat måleri med scenografiska inslag.
Verken knyter an till personliga berättelser och erfarenheter. Det är som små berättelser eller
fabler hämtat från barn- och ungdomsvärldens rollspel och grupptryck. I centrum står
förmänskligande av djur gestaltade med stereotypiska egenskaper och beteenden.
Så tillbaka till tigrarna. Egentligen är djuret en orubblig solitär, men här får dom utgöra
överdrivet självsäkra alfahannar i grupp, fullt upptagna i en slags manlighetsrit. Aporna
förefaller att se ner på tigrarna och deras primitiva beteenden. Man kan också tänka att
tigrarna egentligen skulle vilja vara en del apornas roliga gemenskap, men grupptrycket gör
att de inte vågar ta steget. Barndomens lek eller gruppdynamik kan vara brutal. Rädslan för
att inte passa in kan ta stor plats och skapa förtyck och starka hierarkier.
Hundarna i skogen då? De får symboliserar barndomen som behöver anpassa sig. Skogen
är och ena sidan en harmonisk plats där man kan gömma sig och ta del av leken, och andra
sidan är det en osäker plats där allt kan hända. Handlar det om att ta sig igenom skogen,
som på så vis får gestalta den nödvändiga resan och transformationen från ung till vuxen?
I Jesper Thours dramatiska bildvärld ruskas man om och påminns om mänsklighetens
tillkortakommande ifråga om beteenden och grupptänkande. Människan betraktas som en
social varelse, men har samtidigt svårt att få till fungerande relationer i grupp. Vår oroliga
natur i kombination med en stark överlevnadsinstinkt kan skapa starka försvarsmekanismer
inom oss. I naturen råder djungelns där störst går först, äta eller ätas. Hur ser det egentligen
ut i den så kallade civiliserade världen?
Trots svåra frågor utmärks verken av en sann penselglädje med ett måleri som kan
beskrivas som rättframt, framfusigt och i rörelse. Det är också ett måleri med skulpturala
inslag där verken tar plats rummet. Den grova lite skissartade känslan i måleriet gör att man
som besökare lättare kan fylla i och lägga in ens egna erfarenheter i ämnet.
Trots kopplingen till fablerna så finns det ingen sensmoral i konstnärens berättelser. Även
om titeln hintar att anpassning kanske inte är ett tillstånd av utveckling och att det snarare är
den som istället hittar sin egen väg som kanske vinner i längden."

​

-Nicolas Hansson